• EU-kontrollmärken är en ny typ av varumärke på EU-nivå, även om de redan finns inom vissa nationella system för immateriella rättigheter.
• Med kontrollmärken blir det möjligt för en institution eller organisation som kontrollerar kvaliteten att ge dem som deltar i kontrollsystemet tillåtelse att använda märket som ett tecken på att varor eller tjänster uppfyller kontrollkraven.

• Bestämmelser om styrkande av invändningar och annulleringar på internet, i vissa fall från källor på internet som erkänns av myndigheten.
• Förvärvad särskiljningsförmåga som ett yrkande i andra hand, vilket i praktiken gör det möjligt för sökanden att utnyttja rätten att överklaga i fråga om inneboende särskiljningsförmåga innan han eller hon uppmanas att lägga fram bevis på förvärvad särskiljningsförmåga.
• Kodifiering av EUIPO:s praxis (som beskrivs i dess riktlinjer) om för sent inkommen styrkande dokumentation och bevis på användning.
• En betydande förenkling när det gäller kraven på översättning.
• Överlåtelse av EU-varumärke som en åtgärd under vissa omständigheter.
• Formella krav på dispositionen och formatet på skriftliga bevis i alla förfaranden (framläggning av bevis i bilagor)
• EUIPO kommer inte längre att godta delgivning genom handöverräckning eller deponering i postbox.
• Genomförandeförordningen och den delegerade förordningen om EU-varumärken innehåller båda övergångsbestämmelser som utförligt anger när de nya förfarandereglerna träder i kraft.

På området absoluta registreringshinder utgörs de främsta ändringarna av följande:

• Funktionella tecken (exempelvis färg eller ljud) omfattas nu av samma förbud som gäller för formmärken.
• I ändringsförordningen förklaras förbuden som avser skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och andra immateriella rättigheter.
• Nu finns inte längre möjligheten för sökande att lämna en förklaring där de frånsäger sig ensamrätten till icke-särskiljande delar av varumärket för att undvika att det uppstår tvivel om skyddets omfattning.
• I ändringsförordningen kodifieras nuvarande praxis i fråga om förfaranden för ogiltighetsförklaring som baseras på absoluta registreringshinder. Prövningen begränsas därmed till de argument och grunder som parterna framför.

I fråga om förfaranden för invändning och annullering utgörs de främsta ändringarna av följande:

• Ändringar av startdatum för invändningsperioden mot internationella registreringar som designerar EU. Denna period kommer nu att inledas en månad efter datum för offentliggörande.
• Ändringsförordningen innehåller vissa ändringar vad gäller genkäromål om ogiltighetsförklaring vid domstol för EU-varumärken. Ur detta hänseende kommer EU-varumärkesdomstolar inte gå vidare med prövning av genkäromål förrän berörd part eller domstol har informerat myndigheten om vilket datum genkäromålet ingavs.
• Ändringsförordningen innebär att myndigheten blir skyldig att informera aktuell EU-varumärkesdomstol om eventuella tidigare ansökningar om upphävande eller ogiltighetsförklaring som ingetts till myndigheten.

På området relativa registreringshinder utgörs de främsta ändringarna av följande:

• Införande av en separat specifik grund för invändning och annullering mot bakgrund av skyddade ursprungsbeteckningar (SUB) och skyddade geografiska beteckningar (SGB).
• Ändring av ett av datumen för fastställande av skyldighet att lämna in bevis på användning och fastställa relevant period. Relevant datum blir nu ansöknings- eller prioritetsdagen för den överklagade ansökan om EU-varumärke i stället för dagen för offentliggörandet.
• En rad tydliggöranden i enlighet med befintlig praxis och rättspraxis.

De främsta ändringarna när det gäller förfaranden för överklagande som ändringsförordningen medför är följande:

• Avskaffande av omprövning vid ärenden som berör två parter, vilket bör leda till kortare överklagandeförfaranden i sådana ärenden. Detta är i linje med effektiviseringen av myndighetens förfaranden och med beaktande av att omprövning av beslut i första instans vid ärenden som berör två parter tidigare endast var möjligt under mycket exceptionella omständigheter (eftersom det krävde att båda parter var överens om detta).
• Infogande av vissa bestämmelser för att tydliggöra och kodifiera befintlig praxis i fråga om anslutningsöverklaganden och det datum då överklagandenämndens beslut träder i kraft. Dessa beslut ska vinna laga kraft när tidsfristen för att väcka talan mot dem har löpt ut eller, om talan har väckts inom denna tidsfrist, från dagen då denna talan eller eventuella överklaganden har avvisats av domstolen.