Förfarandeändringar

Översikt

Yrkanden om prioritet måste lämnas in tillsammans med EU-varumärkesansökan (tidigare kunde sådana yrkanden lämnas in efter ansökan). Dokumentationen som stöder kravet måste lämnas in inom tre månader från ansökningsdatumet (tidigare inom tre månader från det att begäran om prioritet mottogs). Om den senare dokumentationen är på ett annat språk än EUIPO:s arbetsspråk kan EUIPO välja att begära en översättning av sådana dokument.

Dessutom kommer EUIPO inte längre att granska yrkandet om prioritet i detalj. Det förblir ”enbart” ett yrkande tills det åberopas och måste valideras som en del av förfarandet.

Översikt

Sökande kommer att ha möjlighet att åberopa artikel 7.3 som underordnat eller alternativt anspråk, antingen i början av ansökningsprocessen eller senare. Fördelen med ett underordnat anspråk är att det endast utlöses om ett negativt sista avgörande ges om inneboende särskiljningsförmåga. Detta gör det möjligt för den sökande att uttömma överklaganderätten om inneboende särskiljningsförmåga innan denne måste bevisa den förvärvade särskiljningsförmågan. Det innebär att användaren inte behöver göra utlägg för att samla in och presentera bevis på användning så länge detta inte är helt nödvändigt.

Översikt

Kraven på tillåtlighet och bestyrkning när det gäller åtgärder i samband med relativa registreringshinder har ordnats om för ökad tydlighet och hänsyn till de separata grunderna för geografiska angivelser som införts med artikel 8.6 i EU-varumärkesförordningen. De tillämpliga bestämmelserna för annulleringsförfaranden har anpassats efter invändningsförfarandena, med undantag för skillnader som motiveras av deras olika art. Den delegerade förordningen avseende EU-varumärken introducerar ramverksregler för försenad bevisning och kodifierar EUIPO:s regler om vilandeförklaring av avståenden och avslut/fortsättning av pågående upphävande- eller annulleringsförfaranden.

Översikt

Ett tydligt exempel på anpassningen till den digitala eran gäller fall som inbegriper bevis avseende tidigare rättigheter som ”registrerats” (t.ex. registrerade varumärken, vissa kännetecken som använts för handelssyften eller i geografiska angivelser) eller innehållet i relevant nationell lagstiftning. Allt detta finns nu tillgängligt via en onlinekälla som erkänns av EUIPO och som invändnings- eller annulleringssökande kan ange som referens för att tillhandahålla sådana bevis.

Av detta skäl ”erkänner” EUIPO alla de nationella och regionala immaterialrättsmyndigheternas databaser inom EU, och TMview godkänns som en portal genom vilken de nationella myndigheterna kan ”nås”.

Översikt

Från och med den 1 oktober 2017 kan flertalet typer av bevis också fortsättningsvis inges på vilket som helst av EU:s officiella språk. Om det språk som används för bevis (med undantag för intyg på inlämning, registrering och förnyelse eller bestämmelser i tillämplig lagstiftning) inte är detsamma som handläggningsspråket kommer det nu att krävas en översättning enbart när myndigheten begär det – på sitt eget yrkande eller enligt en motiverad begäran från en annan part. Bevis på förvärvad särskiljningsförmåga eller förvärvat renommé skulle omfattas av denna kategori.

Bevis (intyg på inlämning, registrering och förnyelse eller bestämmelser i tillämplig lagstiftning) måste dock fortfarande lämnas in på handläggningsspråket (eller översättas till detta språk) inom den tidsfrist som fastställts för dokumentation.

Dessutom är de ”krav på översättningar” som anges i artikel 25 i tillämpningsföreskrifterna för EU-varumärken om varumärken mindre stränga än förut. Om en part har angett att endast delar av dokumentet är relevanta, får översättningen begränsas till dessa delar.

Dessa ändringar medför verkliga fördelar för användarna av EU:s system för varumärken. De underlättar besparingar, förenkling och lägre kostnader över lag.

Översikt

Om en agent eller företrädare registrerar ett EU-varumärke utan innehavarens tillstånd har innehavaren nu rätt att begära att EU-varumärket överlåts (såvida inte den berörda agenten eller företrädaren kan motivera sitt handlande). För innehavaren innebar tidigare den avhjälpande åtgärden enligt EU-varumärkesförordningen att ogiltigförklara varumärket.

Det här nya förfarandet med överlåtelse enligt artikel 21.2 a i EU-varumärkesförordningen kommer att följa samma förfarandesteg som ogiltigförklarandet på grundval av artikel 60 i EU-varumärkesförordningen. För åtgärder som vidtas från och med den 1 oktober 2017 kommer varumärkesöverlåtelse att bli en alternativ avhjälpande åtgärd till att ogiltigförklara det. Vid sådana åtgärder kan den som ansöker om ogiltigförklaring ansluta sig till begäran om överlåtelse med en begäran om ogiltigförklaring på andra grunder i samma ansökan om ogiltigförklaring. I dessa fall kommer EUIPO att först pröva begäran om överlåtelse (utom då det finns en giltig absolut ogiltighetsgrund enligt artikel 59.1 a i EU-varumärkesförordningen, och då kommer denna grund att prövas först).

Översikt

De kommunikationsmedel som används av och med EUIPO har förändrats för att möta utvecklingen inom it. Det gäller särskilt följande:

• Inaktuella kommunikationsformer har tagits bort, nämligen personlig inlämning och deponering i en postbox hos EUIPO.
• ”Elektroniska medel” definieras brett. Den verkställande direktörens beslut nr EX-17-4 om kommunikation med elektroniska medel fastställer i vilken omfattning och under vilka tekniska villkor dessa medier kan användas.
• Bud har införts specifikt som ett kommunikationsmedel av och med EUIPO tillsammans med meddelanden per post.
• Ikraftträdandet av den verkställande direktörens beslut nr EX 20 9 innebar en viktig förändring vad gällde EUIPO:s officiella kommunikationsmedel. Fax är från och med den 1 mars 2021 inte längre ett sätt att kommunicera med EUIPO. Beslutet har drivits på av det faktum att fax inte längre är tekniskt tillförlitligt och av syftet att tillhandahålla moderna kommunikationsverktyg till våra användare.

Översikt

I den delegerade förordningen avseende EU-varumärken sammanställs bestämmelser avseende överklagandenämnder som tidigare var utspridda mellan flera olika källor, inklusive kommissionens förordning (EG) nr 216/96 (processordningen för överklagningsnämnderna). De huvudsakliga förtydligandena och ändringarna avser innehållet i motiveringar och deras svar, anslutningsöverklaganden, anspråk och fakta eller bevis som inlämnas för första gången till överklagandenämnden, nya absoluta registreringshinder som tas upp av överklagandenämnden, påskyndad handläggning samt överklagandenämndens organisation och struktur.

Översikt

Såväl tillämpningsföreskrifterna för EU-varumärken som den delegerade förordningen avseende EU-varumärken gäller med verkan från den 1 oktober 2017. Särskilda bestämmelser fortsätter emellertid att gälla för vissa förfaranden som inletts före detta datum och fram till dess att förfarandena är avslutade. Båda rättsakterna innehåller alltså detaljerade övergångsbestämmelser som anger när de nya bestämmelserna ska tillämpas på förfaranden. I regel kommer båda rättsakterna att tillämpas på pågående förfaranden från och med den 1 oktober 2017, om inget annat anges. Alla övergångsbestämmelser kan ses i denna tabell.

Följande sammanfattning kan vara av särskilt intresse: